Förlossningen!

Min Förlossningsberättelse:

Den 21/10 kl 18,30 fick jag värkar med 3 minuter emellan redan direkt. Dom höll i sig i 40-50 sekunder.

Dom gjorde riktigt ont och vi ringde in vid kl 20 och frågade vad vi skulle göra. Jag fick svaret att ta ett varmt bad och ta två stycken alvedon. Johan hällde upp ett bad och han fick åka och låna alvedon av hans kompis Peter. Vi hade bara Ipren och sånt hemma som inte är bra för bebisen.

Badet hjälpte typ inte alls, så det var ju riktiga värkar! Dom (värkarna) var regelbundna och starka direkt och jag hade sååå ont så vi ringde igen kl 22,30 och då sa dom att vi skulle komma in så dom kunde göra en bedömning där om vi skulle stanna eller ej.

Kl 23 ungefär kom vi in till förlossningen och då var jag öppen 3 cm och huvudet var långt ner så då fick vi stanna.

Jag fick duscha där och byta om till rocken och dom sexiga nät-trosorna ;) vi fick ett rum och jag fick ta lite lustgas och värmekuddar emot smärtorna. Inget hjälpte emot mina värkar. Det kändes som knivar i ländryggen! Inte skönt. Efter typ 2h var jag bara öppen 4cm och jag ville ha smärtlindring! Jag skulle få Epiduralen, och när den satt var det ett Halleluja moment! Allt det onda tynade bort, jag kände när jag fick värkar, men det onda i ryggen var borta! Jag fick lite paus och kunde vila en stund.

Det tog till slut för lång tid att öppna mig så dom tog hål på hinnorna så vattnet gick.

Efter detta avtog mina värkar lite grann och bebisen visade tecken på att inte må så bra, så dom fick sätta in en sak på hans huvud som mätte hans puls och hjärtslag.

Sedan fick jag dropp som skulle skynda på allting, och efter det öppnade jag mig från 5cm till helt öppen (10cm) på typ 1 timme!

Jag började känna som att jag skulle bajsa på mig! Alltså började han trycka ner ganska mycket.

Värkarna kom tillbaka med råge! Nu hjälpte inte min smärtlindring någonting alls! Jag stod upp så länge jag klarade i ”gå stolen” så att han skulle tryckas ner ännu mer.

Men strax efter kl 08 på morgonen efter (22/10) så fick jag krystvärkar och började att trycka ut honom! Det tog ca 30 minuter, och Tristan kom ut 08,33 och eftersom han hade bajsat i fostervattnet så kom en läkare in direkt och undersökte honom så han kunde andas ordentligt.

Nu var han här! Den 22 Oktober 2011 kl 08,33 förändrades mitt liv för alltid! Jag blev mamma! Jag fick en son!

- Posted by Susanne's iPhone